Klockan blev mycket idag innan jag satt mig framför datorn och loggade in på krutgumman. Vaknade till solsken och fågelsång. Lärkan har kommit och det känns verkligen att vintern är på väg bort. Ior och jag fick på skogspromenad innan jag duschade och åkte till Eriksgatan för att vara tävlingsledare för KM Damer. Vi var 15 par som kämpade om äran och en inskription på vår vackra pokal. Jag spelade med Margareta och vi hamnade strax över medel i slutresultatet, Vann gjorde Annette och Kerstin strax före Bitte och Margurithe. Efter tävlingen hade Anette ordnat med rostbiff, potatissallad och vanlig sallad. En bra bridgedag med gott humör. Hem och hämtade mina småbullar och åkte sen och köpte prinsesstårta för att åka till Ekbacken och fira Dantes 5-årsdag. Samtidigt tittade vi alla (utom Gustav som var på 18-årskalas) Anders, Oliver, Emil, Lovisa, Loke. Dante, Arne och jag på Melodifestivalens final. Alla var nöjda med att Måns vann. Dante hade haft födelsedagskalas för dagiskompisarna på Leos Lekland i Västerås så han somnade ganska strax i soffan. Hemma igen halv elva och innan sängdags tänkte jag göra en liten "dagboksanteckning" på bloggen.  

Sveriges Pensionärsförbund har idag haft distriktsmästerskap i bridge i Uppsala. Jag är organisatör och planerar aktiviteten. En superbra tävlingsledare är Ryszard som är distriktstävlingsledare. Enabygdens SPF har fått uppdrag av distriktet att genomföra tävlingarna. Själv har jag spelat med Barbro och halva tävlingen låg vi tvåa och fyra men till slut hamnade vi på 20:e plats av 29 par. Rutschbana i prislistan. Men vi gjorde så gott vi kunde och uthålligheten saknades. Vi spelade i 7 timmar och 36 givar. Men jag är glad över att allt fungerade bra och att alla var nöjda och belåtna med arrangemanget. 

Har just lyssnat på aktuellt om våldtäkten mot Assange. När tiden håller på att gå ut - då vaknar Sveriges åklagare och åker till London för att förhöra. Lite skämmigt - tycker jag. Det är klart att han ska ha ev straff men varför har inte Sverige tidigare åkt och förhört honom. Han har kostat England 100 miljoner kronor att bevaka för Sveriges räkning. Hoppas affären snart får ett slut.

Ska Enköping bli en storstad? och vilka konsekvenser positiva och negativa kommer det att få? När man läser EnköpingsPosten idag får man intrycket att det är prognoserna som styr!!! Politikerna kan ju själva bestämma takten på ökningen. Det är svårare för kommuner där alla flyttar ut. Finns en efterfrågan är det ju bostadsbyggandet som reglerar hur stor ökningen blir. Bygger vi som "sjutton" då ökar också befolkningen som "sjutton". Ansvariga politiker måste våga diskutera om all ökning är av godo. Måste vi återigen höja kommunalskatten för att klara av att ge bra service till alla nyinflyttade. En period i mitt liv jobbade jag med planeringsfrågor i kommunen och kunde då konstatera att politikerna styrde tillväxttakten utifrån många olika parametrar. Det ansvarstagandet tycker jag fattas idag. Stort är bra!!! Därför vill vi att Enköping snabbt skall få 50.000 invånare. Så klart att det finns positiva fördelar. Vi får hit stora affärskedjor som behöver stort kundunderlag och vi får större skatteintäkter till kommunen. Men på minussidan tappar vi vår småstadskaraktär och faran att Enköping blir en "förstad" till Stockholm ökar. Risken är stor att vi bli en pendlarkommun till våra storstäder i närheten. Baksidan av att vara" Enköpings närmaste stad". PS. Idag blev det inte så många positiva tankar i min blogg!!!!

Nu har första veckan som viktväktare klarats av. Minus 0,8 kilo. Viktväktarna är duktiga på information och jag har fått många broschyrer som hjälp på vägen. Jag har fått en budget bestående av 26 propoint per dag. Sen får jag egentligen använda dom till vad jag vill. Dock ska jag ha koll på frukt, grönsaker, vatten och olja varje dag. Per vecka har jag också en extra pott med propoint 49 st. Dom ska jag använda för att kunna ta en öl åtminstone varannan dag har jag tänkt. Antalet propoint är satt utifrån ålder och vikt och är man som jag gammal och fet så får man inte så många propoints att göra av med. Men frukt och grönsaker är gratis så det gäller att äta sig mätt på dom. Eftersom jag är en korv och ostmänniska så har jag det senaste året ätit kanske en frukt i månaden så det kommer att behövas förändrade rutiner. Vi får se om jag kommer att må bättre - i alla fall hoppas jag ju att mina knän kommer att bli bättre om jag blir lättare. Fördelen som jag märker är att som pensionär har jag mera tid att planera och räkna propoints mot tidigare gånger när jag jobbade och gick hos viktväktarna. Jag ser det som ett långsiktigt projekt.

Hur mycket egen trygghet har vi/jag? Diskuterade balans och helhet i livet. I min lilla bikupa Marie-Louise, Inga-Britt och jag kom vi fram till hur viktigt det var att vi hade en egen trygghet i livet och inte förlitade oss på någon/några andra människor. Vi kunde också konstatera att vi kände oss tryggare som seniorer än vi varit tidigare i livet. Tryggheten tyckte vi utgick från vårt egenvärde och självkänsla. Intressanta tankar. Vi pratade också om oron i livet. Hur hanterar vi den? och blir det värre med åren? Vi hittade inga specifika svar utan frågorna fick hänga i luften och bearbetas individuellt. 

Jag har min "må bra" bok: Skriven av Gunnel & Kjell Svärd och utgiven av Pedagogförlaget: Var Positiv! Där kan man bland annat läsa: 

Inse att det är förspilld kraft att oroa sig

Livet är fyllt av småstunder - njut av dem

Det är ett privilegium att få åldras.

När vi blir äldre har vi betydligt bättre utsikt.

Idag har vi haft en tyst stund för att tänka på och hedra vår bridgekamrat Harry Johansson som var med och spelade förra måndagen men i dag inte finns längre. Det är så svårt att ta in i medvetandet. Farbror Harry som jag kallade honom sedan jag var liten skulle fylla 92 år i år så han har ju fått leva ett långt och innehållsrikt liv - men ändå - när det tar slut känns det ändå så oförklarligt när det går så fort. Hans hjärta klarade inte av att han skulle opereras för tarmvred. Döden kommer så nära. Jag tänker på tant Sissi som tillsammans med sina söner och deras familjer för bära bördan. På glädjesidan fick jag idag bilder från Dantes dagis. Där hade dom haft melodifestival och han hade varit konferencier och sen också dansat och sjungit Sean Banans låt "Skaka rumpa". Ljuvliga bilder. 

Nu är dom borta! Bosse hjälpte oss att sätta upp snökäppar på vår uppfart för att det ska synas var man ska ploga. Idag har jag tagit bort dom. Tre stycken satt fast i marken så jag hämtade en ispik och kämpade loss dom. Känns bra. Det är varmt och skönt och Ior och jag gick på vår skogspromenad. Två stora rådjur sprang över våran stig men Ior såg ingenting. Han är ju inte särskilt jaktintresserad utan är en liten vakthund. Jag hade för mycket kläder på mig men tänkte på mormor som alltid sa: man ska svettas in våren och frysa in hösten, så blir man inte förkyld och sjuk. Alltså är det lugnt att vara svettig och varm. Jag fyllde också på vatten i vår luftvärmepunp. Trycket ska vara på 1 men minskar hela tiden. Efter ca en månad är det nere på noll och då måste man fylla på vatten. Var vattnet försvinner - vet ingen! Dessutom när jag skulle starta datorn ville inte tekniken! Inget nätverk!! Tack och lov för servicehjälpen som finns här hemma. David fixade "något" och nu funkar det. Prata om vår generations bristande kompetens inom vissa områden. Det är bara att erkänna. Jag är ändå nöjd med min begränsade tekniska förmåga när det gäller datorn, värmepumpen och mina telefoner. Det får duga.

Nu blir jag förundrad! På förmiddagen skrev jag på min blogg och nu är det borta. Jag ska försöka komma ihåg vad jag skrev! Igår kväll berättade Daniel Sjölin på ett känslomässigt sätt om sin mormor som han hade löst korsord tillsammans med. Det fick mig att fundera att jag skulle köpa korsord och lösa tillsammans med Loke och Dante. Hittills har vi spelat kort och pysslat med olika pedagogiska böcker. Vi har sökt olikheter i bilder, klistrat och målat och följt linjer till olika mål och ritat streck mellan siffror. Hoppas dom kommer att gilla att lösa korsord tillsammans med mormor. 

I morse läste jag om den internationella kvinnodagen som infaller imorgon, Jag känner mig inte så engagerad. Är inte frågan om kvinnors lika värde så viktig att den behöver finnas med ALLA dagar på året. Kvinnors löner stiger inte gentemot männens utan gapet ökar istället. Våldtäkter och sexuella trakasserier är så vanliga att man inte bryr sig längre. Jag är glad att mina barnbarn är pojkar. Då kan vi vuxna runtomkring, lära dom att respektera och värdera flickor/kvinnor ett likvärdigt sätt. Skulle jag ha ett kvinnligt barnbarn skulle jag antagligen oroa mig jämt. (förresten det gör jag ändå - om andra saker som kan hända pojkar)