Under hela 2015 har jag (så gott som) varje dag känt lust och glädje att skriva något positivt i min blogg. Plötsligt känns det jobbigt och tungt och jag vet inte vad jag ska skriva om. Det är ju inte så positivt att ha mina egna krav som tyngd på mina axlar så nu tror jag att jag ska ligga lite lågt - tills lusten kommer tillbaka. Man kan väl ha en "veckoblogg" i stället för en daglig skröna. All min ork och kraft måste användas till att få vardagen att flyta. Jag försöker promenera en timme om dagen - men idag har det bara blivit 45 minuter. Så känns livet just nu! Jag borde och borde men lyckas inte klara av mina egna uppsatta mål. Och hela tiden handlar det om småsaker som egentligen är oviktiga. Jag känner mig tacksam över att vakna på morgonen och kunna gå upp med det mesta av kroppen i behåll. Och någon gång i framtiden kommer jag kanske också att nå mitt viktmål. Jag har ju inte bråttom och mina knän gör inte ont längre. Så vad har jag att klaga på egentligen????? Ingenting!!!!!