I mitt yrkesliv - när jag arbetade med personalfrågor - talade vi mycket om kompetens och kompetensutveckling. Allt för att öka duglighet och förmåga. Häromdagen insåg jag min egen bristande kompetens. Ibland är det frustrerande att upptäcka att nästa generation ( och även näst/nästa generation) har så mycket mer kompetens än man har själv. Trots ålder och visdom ha ha. Jag flyttade min datorskrivare en halv meter uppe på ett skåp. Jag drog den sidledes. Och plötsligt fungerade den inte. Snabbt telefonsamtal till dottern som hade några tips att ge men jag lyckades ändå inte få igång den. Allstå var det bara att vänta tills sonen kom från jobbet. Efter några minuter hade jag min skrivare igång!!! På fråga vad han hade gjort - inget särskilt!!! Men det är klart att han utförde någon kanske mindre åtgärd för att avhjälpa felet. Det är så himla stor skillnad när det gäller den nya tekniken. Jag tycker att jag försöker hänga med och lära mig, men i förhållande till barn och barnbarn ligger jag i lä. Det är tur att jag har en familj som kan hjälpa till. Sen är det ju det här med vädret!!! Snö på marken igen och 0-gradigt med blåst. Vart tog våren vägen? Men min syster påminde mig idag om att "lärkan skall snöa ned tre gånger" så vi får väl ha förtröstan att värmen kommer tillbaka.