Har köpt nya rör men lampan lyser ändå inte. Köpte nya glimtändare (tror jag) men lampan lyser ändå inte. Skulle ta husbilen och åka till Jula i Västerås och köpa ny armatur men då startade inte husbilen. Tog fram vår batteriladdare men då fick jag inte dit klämmorna. Då skarvade jag med vanliga startkablar med mindre klämmor och fick ström till batteriet men då var motorn kall och blöt så bilen startade inte ändå. Arne har kollat oljan och det var bra. Nu har jag gett upp. Bättre lycka någon annan dag.

I mitt yrkesliv - när jag arbetade med personalfrågor - talade vi mycket om kompetens och kompetensutveckling. Allt för att öka duglighet och förmåga. Häromdagen insåg jag min egen bristande kompetens. Ibland är det frustrerande att upptäcka att nästa generation ( och även näst/nästa generation) har så mycket mer kompetens än man har själv. Trots ålder och visdom ha ha. Jag flyttade min datorskrivare en halv meter uppe på ett skåp. Jag drog den sidledes. Och plötsligt fungerade den inte. Snabbt telefonsamtal till dottern som hade några tips att ge men jag lyckades ändå inte få igång den. Allstå var det bara att vänta tills sonen kom från jobbet. Efter några minuter hade jag min skrivare igång!!! På fråga vad han hade gjort - inget särskilt!!! Men det är klart att han utförde någon kanske mindre åtgärd för att avhjälpa felet. Det är så himla stor skillnad när det gäller den nya tekniken. Jag tycker att jag försöker hänga med och lära mig, men i förhållande till barn och barnbarn ligger jag i lä. Det är tur att jag har en familj som kan hjälpa till. Sen är det ju det här med vädret!!! Snö på marken igen och 0-gradigt med blåst. Vart tog våren vägen? Men min syster påminde mig idag om att "lärkan skall snöa ned tre gånger" så vi får väl ha förtröstan att värmen kommer tillbaka.

Vilken idioti!! Att bankerna inte tar emot pengar!!! Jag har inte brytt mig - för jag tänkte att det måste väl vara något fel och att det "ordnar sig nog". Men hörde igår kväll en man som försvarade att pengahanteringen skulle försvinna för gott. Jag vill ha frihet att välja, pengar eller kort. Jag vill spara i spargrisar till barnbarnen och i madrassen till mig själv! Jag kan förstå att bankerna har olika förutsättningar när de konkurrerar med varandra. Men då kan väl pengar kosta pengar! Sätt en avgift på hanteringen - men ta inte bort den. Redan tidigare får vi ju betala extra när vi växlar till utländsk valuta eller när vi ska hämta postutbetalningar. En del banker har inga bankkontor och arbetar därför under andra villkor. Om det blir lagstiftning drabbar de dom mindre bankerna. Om vi kunder byter till bankkontor som fortfarande hanterar pengar kommer marknaden att självregleras. Men enligt statistiken är vi inte så rörliga när vi väljer bank. Vi är trogna kunder även om vi är missnöjda. Jag tror att min bank Nordea inte vill ha kontanter. Jag har inte frågat och vet därför inte helt klart - men jag ska undersöka saken och kommer att söka efter en bank som även fortsättningsvis vill ha pengar - om det finns någon????

Igår pratade jag mycket och länge med 5-åringen om att ta ansvar för vad man gör. Han hade tillsammans med en ett år äldre dagiskompis förstört 8 st legoplattor. Berättelsen utgick ifrån att kompisen hade föreslagit hur dom skulle göra. Om man satt sig på plattorna gick dom att böja och sprack på mitten. Dante sa att han hade haft sönder 3 st och kompisen 5 st. Jag valde att tro honom och förklarade att hans ansvar var då att se till att återlämna 3 plattor till dagis. Hade han några hemma? Hur mycket pengar hade han? Efter diskussion fick vi köpa 3 plattor på leksaksaffären. Ock vi var överens om att nu när han fyllt 5 år var han så stor att han kunde säga till kompisarna vad man fick göra och vad man inte fick. Han är en ganska bestämd ung man så jag tror att det kan funka. Jag tror på att barn tar ansvar bara vi vuxna ger dom det. Just nu har jag gjort en ugnsplåt full med grönsaker som jag hällt lite buljong över och "gräddat" i 30 min. Jag måste också ta ansvar för vad jag stoppar i mig. Inte bara korv och ost och feta såser. Förresten smakade det ganska gott!!!!

Vilken underbar känsla att gå ut och hämta tidningen i krispig morgonkyla och solsken och höra lärkan drilla i skyn. Lärkan och tussilagon är mina vårfavoriter. Tussilagon har inte kommit till vår dikeskant ännu. Igår när vi hörde fåglarna undrade Loke om dom var svenska eller afrikanska fåglar. Eftersom dom är flyttfåglar så bor dom ju halva året här och halva året i Afrika. Det var en klurig fråga. Vi tyckte nog att vi ville att dom var svenska fåglar så vi bestämde det. Annars byggdes det lego på eftermiddagen och så försökte vi oss på DN:s barnkorsord. När man är 5 år får mormor välja frågor ur korsordet som passar. Korsordet är för barn upp till 11 år. På VV-mötet pratade vi om att sätta oss själva i centrum. Verkligen känna efter vad vill JAG och inte alltid göra vad andra vill. Tänkvärt. Om jag prioriterar mig själv - blir jag glad och nöjd och en källa till glädje för andra. Är det så? eller utvecklas jag till en stor egoist. En balansgång i livet. Jag blir i alla fall glad och nöjd av att hämta och umgås med mina barnbarn. Det ger mitt liv innehåll.

Det trodde jag inte - att jag skulle bli anlitad som datakonsult. :-) Skämt åsido. Boris hade fått en ny dator och skulle få ruter och bridgemate att fungera till tisdagens spel. Christer och Britt är på bridgeresa i Spanien och kunde inte hjälpa till. Jag lovade att försöka och kunde på söndagsförmiddagen konstatera att det endast var en liten detalj i programmet som måste fyllas i. Vi gjorde det tillsammans och sen fungerade det. Kändes mycket bra att kunna hjälpa till. Igår var det bridge för hela slanten. Tävlingsledare på Kryddan och spel med Bitte på kvällen. Det är tur att man måste resa sig en gång i kvarten för att knäna ska få röra sig. Jag har senaste veckan gjort nigsittningar 20 gånger per dag och jag tycker att det ger resultat. Dessutom har jag idag varit och vägt mig och blev jätteglad när vågen visade ett kilo mindre än förra tisdagen. Nu har jag gräddat pannkaka till barnbarnen som jag hämtade på dagis och i skolan och jag hörde just Loke som ropade att han nu tog sin sjätte pannkaka. Tyvärr hinner väl inte hungern slå till igen till kvällsmaten hemma. Men jag trivs när jag kan utspisa dom med något dom gillar (som inte är godis eller glass). 

Har just suttit vid köksbordet och läst EP och DN. Kan inte låta bli att fundera över Margot Wallströms uttalande om situationen i Saudiarabien. Först tyckte jag helt klart att Sverige försökte vara "Bror Duktig" som skulle tala om för hela övriga världen hur "det ska vara". Men är hon istället en jättemodig David som försöker slåss mot Goliat om mänskliga rättigheter och ska hon då ha respekt och beundran för vad hon gjort???? Själv har hon jämfört sitt agerande med Jonathans i Bröderna Lejonhjärta. "Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort". Framtiden får väl utvisa om agerandet var bra eller illa för vårt land. Sen tittar jag också på bilderna av Magdalena Andersson. Så fort hon fotograferas tittar hon upp i skyn. Hon ser otroligt märkvärdig ut med "näsan i vädret" men kanske är hon är rätt att få dubbelhakor om hon tittar rakt fram. Någon borde "stila" henne så att hon får en bättre framtoning i media tycker jag. Nu ska jag dricka påtår och hjälpa Arne med perkulatorn.

Jag vet att det är en generationsfråga hur man ser på tatueringar!! Men det är en sak att teoretiskt kunna konstatera detta och något annat - hur man förhåller sig. Jag tycker att jag är ganska vidsynt när det gäller nya ungdomliga strömningar men inte när det gäller tatueringar. Frågan kom upp i går kväll när en av deltagarna i Melodifestivalen hade fullt med tatueringar runt halsen. För mig är det sååååå förskräckligt. Tatueringar har sjöbusar, fyllehundar och annat löst folk. Förstå då min reaktion när jag upptäckte att min dotter hade en ganska stor (vacker tycker hon själv) tatuering på ryggen/baken. Hon vet ju hur rabiat jag är och hade inte talat om för mig att hon hade tatuerat sig. När jag fyllde 70 år var hela familjen i Älvkarleby. (På samma ställe som när jag fyllde 50 år). Plötsligt lutade sig dottern framåt och jag fick syn på tatueringen. Jag trodde verkligen att jag skulle svimma. Så här i efterhand - när jag tänker på min 70-åriga födelsedag är det upptäckten av tatueringen som jag kommer ihåg och min egen reaktion. Igår kväll sa Lovisa att hon hoppades att jag inte skulle behöva uppleva barnbarnens tatueringar. Loke 9 år tyckte nämligen att Svennings tatuering var snygg. Kanske får jag gå i beteendeterapi för att förändra min syn på tatueringar?