Har just läst morgontidningen. Elände, elände och åter elände. Hur ska man förhålla sig och hur i himmelens namn har det kunnat bli så illa. Det måst ha varit bättre förr? eller åtminstone annorlunda. Våld överallt. Mellan länder, inom länder och i nära relationer. Jag tror jag gör som strutsen - sticker huvudet i sanden. Det känns som om jag inte kan påverka så mycket. Tacksam över att bo i Sverige, ute på landet och leva i trygghet och harmoni med min familj. Jag satsar i det "lilla". Ska försöka vara en bra maka, mor och mormor. Försöka förmedla värme och godhet mitt i eländet. Igår lastade vi in rollatorn i Saaben och Arne åkte med till Ekbacken. Han hade inte varit där tidigare. Just nu var det som en byggarbetsplats eftersom dom lägger nya tak i stora delar av nedervåningen. Men gott humör och en fantastisk energi har den unga familjen. Det är bara att beundra dom.