Med livet som insats (tyckte i alla fall jag) gick Ior och jag till skogen. Inte vår vanliga promenad utan rakt upp från vårt hus till skogen, ca 200 meter. Högt gräs och ojämt underlag gjorde att jag halkade och vickade mig fram. Väl uppe i skogen blev det inte bättre. Vansinnigt oländig terräng! Hyggen och ris och sly på marken samtidigt med sönderkört underlag. Jag tappade balansen säkert 20 gånger och trodde ibland inte att jag skulle ta mig vidare. Dessutom gjorde Ior illa sig i höger bakben/tass?? så han stannade varannan meter på hemvägen och bet i foten. Allt elände för att hitta några kantareller. Alla människor runt omkring har pratat om hur mycket svamp det är i skogen och jag skämdes lite över att jag inte ens har varit upp i skogen och tittat. Några ställen med ett 10-tal kantareller i en "svampfamilj" hittade vi. Men dessutom undrar jag om lokalsinne är som syn och hörsel. Försämras det med åren?? Plötsligt upptäckte jag att jag var på väg åt "fel" håll. Det var tur att jag hörde trafiken från Vallbyvägen annars vet jag inte var jag hamnat. Lyckligt och väl hemma känns det som om det skall dröja ett tag innan jag ger mig ut i terrängen igen. Jag får nog hålla mig till den vanliga skogsstigen.