Igår på golfbanan kom vi att prata om samspelet mellan generationer förr och nu. Har vi bättre och närmare kontakt med våra barnbarn än vi själva hade med våra far- och morföräldrar? Funderde på frågan innan jag somnade och tänkte mycket på min mormor som hade en stor plats i mitt hjärta. När jag var liten och bodde i närheten av henne vistades jag ofta hos mormor. Hon skötte mig också från dess jag var nyfödd till jag var 8 månader. Kom på att jag hade lekt på en platt sten på gården där jag låtsades att jag bodde och lagade mat av gräs och kottar. Annars kan jag inte komma ihåg att jag har lekt överhuvudtaget. Mormor lärde mig nacka kycklingar. Efter att dom tappat huvudet flaxade dom omkring på marken. (Kul tyckte en 6-åring) Jag fick lära mig att handmjölka kor, fnasa potatis (ta bort groddar) på en pall tillsammans med morfar i källaren. Jag lärde mig att bada bastu och plocka rovor på ängen. Jag var med och hässjade hö och fick delta i det mesta på bondgården. När jag blev äldre åkte jag till mormor minst en gång per vecka och skötte hennes hår och tog ut henne på promenad (motvilligt iklädd frottémorgonrock). Vilka fantastiska barndomsminnen. Hoppas jag kan föra familjetraditionerna vidare till mina barnbarn. Idag blev jag jätteglad!!! Gustav 17 år har varit på sin första bilsemester med kompisarna till Köpenhamn. När han kommer hem får jag en mugg med polkagrisar med testen "Världens bästa mormor". Det värmer och känns fantastiskt. Hoppas jag inte skall göra honom besviken.