Efter att ha druckit en liter cocacola light var jag superpigg när jag skulle sova. Hade en pocketbok som jag började läsa och släckte lampan, 23.30 men jättepigg så jag tog fram boken igen. En timmes läsning och sen tänkte jag att jag måste sova men nej. Jag tittade på klockan 03.34 senaste gången. Men himmel vad jag hann tänka och planera. Först tänkte jag på boken jag läste. Absolut inte godkänd av kultureliten. Sen tänkte jag bakåt i tiden. I 25-årsåldern gjorde jag personlig revolt mot kultursnobbar (som jag upplevde det). Det måste vara kvalitet på litteratur, teater och film annars var det ingenting värt. Jag upplevde ett förtryck mot de personer som inte höll måttet. Som läste veckotidningar och "skräplitteratur". Arnes och mitt första gräl handlade om det. Jag tyckte att han nedvärderade personer som inte läste tex nobelpristagare eller över huvud taget inte visste vilka dom var. En av dom första presenterna jag fick av honom var Per Anders Fogelströms Stockholmsserie. Nu ligger jag 35 år senare och funderar. Ska jag skämmas för att jag gärna läser feel-good böcker. Försvar: Jag tycker inte att jag är historielös men efter att ha fått information genom olika dokumentärer vill jag inte läsa om eländet igen. Genom mina kulturella vänner och bekanta kan jag förstå att dom gärna läser berättelser från förr som visar hur besvärligt människors situation var. Jag undrar varför: Vad händer inuti kroppen när man tar del av tidigare svårigheter? Förstår vi då hur bra vi har det idag eller? Efter nattens tankar konstaterar jag att jag gärna läser reslationsromaner eller andra emotionella beskrivningar som kan hjälpa mig att leva mitt liv här och nu.

Satte in två stora ytterfileér i ugnen och sen åkte Ior och jag till stan. Arne fick ett tidur i handen och skulle stänga av ugnen efter 40 minuter. Ljudet på tiduret var så lågt att han inte hörde när det var klart utan efter en och en halv timme kom jag hem och då hade han just stängt av ugnen. Köttet hade en innertemperatur på 100.7 grader, men det fantastiska är att när vi nu har ätit av fileén är den saftig och jättegod. Det gjorde ingenting att den stått länge i ugnen. Den låg nere i en stekgryta med massor av purjolök ovanpå. Varje dag lär man sig något nytt. För första gången i mitt liv har jag lämnat ett par byxor till skräddaren för uppläggning. Jag köpte "dyra" lila byxor i golfshopen och hade inte någon lila tråd. Så istället för att köpa tråd fick skräddaren sy upp dom. Kostnad 100 kronor. Tråden skulle nästan ha kostat lika mycket. Idag känns humöret bättre. Visserligen tänkte jag spela golf men det gick inte för banan var upptagen hela dan. Men igår kväll spelade jag bridge med Thomas och vi kom 2:a av 17 par. Jag kanske inte är så dålig i alla fall.

Det är ju ganska många år sedan almanackan ändrades och att Anita fick en namnsdag och ändå kommer jag aldrig ihåg när den infaller. Men andra gör det så jag har blivit gratulerad idag. Annars är det Viktoria som gäller!! Mormor, mamma, jag och min dotter heter alla Viktoria och då har vi namnsdag 12 mars. Det är en viktig dag som jag gärna firar. Solen skiner och fram på förmiddagen känns det som sommar. Lita kallt på morgnarna. Kappa över nattlinnet när jag hämtar tidningen behövs. Jag tror jag vaknade ILSKEN idag. Jag har sovit som en stock och har inga besvärligheter framför mig men ändå bubblar det av dåligt humör inom mig. När vi fick bredband grävde dom upp vår asfalt på uppfarten och nu var det en grop där. Jag skyfflade grus på skottkärran (nästan inget luft i däcket) och fyllde upp gropen. Sen tog jag husbilen och åkte och fick nya däck baktill. Under tiden gick jag på långpromenad med Ior. Kändes lite bättre. Hem och lagade lunch till Arne. Själv åt jag en burk kalla kikärter. Inte blir man gladare av så´n mat. Jag skryter ju med att jag bara äter sådant jag tycker är gott, eftersom jag äter små mängder. Jag kan inte förklara valet av kalla kikärter. Vill jag känna mig som en martyr kanske? Strunt samma - nu ska jag röja i vårt "förskräckliga" garage och åka till återbruket. Det kommer att kännas bra - tror jag.

Vaknade 05.00 och funderade på varför jag inte kan få in en bild från telefonen. Jag har installerat Windows 10 men det ska ju inte ha någon betydelse. Efter en stund gick jag upp och nu håller datorn på att importera 177 foton så nu ska vi se om jag kan klara av att visa mina rödklöver! Jag trodde att jag kunde kopiera bilden direkt från telefonen, men jag kanske måste föra över den till datorn först? Ska höra med experterna i familjen. 40 minuter och mycket suck och stön. Jag var på väg att ge upp ett antal gånger. Fortfarande vet jag inte hur jag lyckades men här är bilden i alla fall. Yippie Yii.

Det blev inga bilder trots massor av minuter!!!!

Under många år har en av mina favoritblommor varit rödklöver. När jag har haft födelsedag i slutet av juni har jag ofta fått rödklöver i min gratulationsbukett från mina närmaste. Rödklöver är vacker och är härdig och tålig. Nu när det är september blommar den fortfarande utefter Vallbyvägen. Jag har försökt ta en bild av den men mina färdigheter med kameran är si så där så vi får väl se om ni får se mina blommor. Annars rullar det på ---- Margareta och jag kom på 7;e plats av 23 par så det var godkänt. Trots att jag sabbade en giv!!!! Årsmöte på EBS. Jag var tävlingsledare men åkte hem för att lämna plats till en bridgespelare som kom ensam. Svek samtidigt min bridgekompis. Ingenting är lätt.

Vaknade mitt i natten och kunde inte somna om!! Det är bättre att ha svårt att somna för då har jag bättre koll på mina tankar. När jag vaknar efter att ha sovit ett tag är det svårt att inte älta och grubbla. Men Bosse gav mig ett tips idag att tänka på sina golfslag från senaste rundan. Hål för hål. Då är hjärnan upptagen av annat och det är lättare att somna om. Jag skall försöka det i natt. Runt omkring oss har det regnat som sjutton idag men vi fick lite i natt och jag tror att det åskade lite. För att höja mitt humör åkte jag till M-varuhuset (jag kunde handla gratis för 300 kronor) och köpte ett par svarta jeans. Sen gick Ior och jag på promenad och därefter pantade jag burkar och flaskor för 200 kronor!! Åkte till Lidl för att köpa Wasabinötter, men dom var slut. Istället hittade jag byxor och köpte två par. Ett par blåa och ett par svarta. Jättesmala ben och nästan som tajts. Alla -som jag känner (nästan) har alltid bälten som håller upp byxorna men jag har aldrig behövt det för mina höfter har hållit uppe byxorna. Men inte längre. Nu glider byxorna ned över höfterna så nu måste jag också ha bälte. När jag kom hem tog jag fram symaskinen och la upp fem par byxor. Fyra till mig och ett par till Arne. Jag känner mig jätteduktig!!! Dessutom köpte jag två färska kycklingar som jag stekt i ugnen och rensat från alla ben. Det blev några matlådor att frysa ned. Nu har jag satt på en komedi på TV:n.

Upplands bridgedistrikt hade årsmöte idag och Bitte och jag representerade EBS och EPBK. Inga svårare beslut och revisorerna var imponerade av styrelsens arbete. Efter förhandlingarna var det tävlingsspel (singel) där man får möta 12 olika partner. Bitte och jag började och redan då fick jag veta att jag betedde mig fel. Jag satt med mina kort och sa att jag tyckte det var svårt att bjuda. Det var en otillåten upplysning till min partner och dessutom bjöd jag sedan FEL och höll mig inte till det formulär vi fått. Sen fortsatte det i samma stil hela eftermiddagen. Det kändes som ingenting jag gjorde var riktigt!!! När jag spelar i Uppsala känner jag mig verkligen som "kusinen från landet". Jag är jättekänslig för det sociala klimatet och i bridgelokalen i Uppsala finns det ingen spelglädje tycker jag. Egentligen har jag vetat det länge - men jag glömmer lätt - och tror att det skall bli roligt och trivsamt. Men mitt självförtroende i bridge försvinner helt och det visar sig också i resultatet. Idag kom jag näst sist. Länge låg jag sist men på slutet blev jag bara 39 av 40 spelande par. Efter tävlingen bjöds alla klubbrepresentanter på middag. Jag skyndade mig att åka därifrån innan måltiden och det var det bästa på hela dagen. Jag kunde själv bestämma att jag skulle åka hem.