För 4 år sedan var hela familjen på semester i Spanien. Barnbarnen fick 500 kronor i semesterpeng av mormor. Efter ett par dagar hade Gustav använt en del av pengarna till en present till mormor. En "ko-klocka". Han visste att mormor samlar på kossor. Det värmde i hjärtat och sedan dess har klockan haft stor betydelse i mitt liv. När den tickar hör jag inte tick-tack tick-tack utan min klocka signalerar här-nu, här-nu, till mig. Klockans visare är ganska svåra att se men det är ljudet som lugnar. Det verkar som ett mantra när jag ligger i sängen och har svårt att sova. Jag koncentrerar mina tankar på klockans tickande här/nu här/nu och det hjälper verkligen. Klockan har varit trasig en period men nu har jag fått fart på den igen som tur är. (och dessutom klarade jag av att ta kort och kopiera från telefonen till bloggen) Hurra för mig och jättestort tack till Gustav.

Nyss hemkommen från trevligt umgänge med mina kvinnliga bridgekompisar kan jag konstatera att mitt mörkerseende inte blir bättre med åren. Regn och svart vägbana gör att jag kört jättesakta över Hånningbyskogen. Rädd för älgar eller vildsvin, men jag klarade mig hem. Anette bjöd på mat som jag ska kopiera när jag ska ha matgäster. Ihopvikta tortillabröd med fantastisk god röra inuti. Flera olika såser till och en varierad sallad. Mums. Naturligtvis skulle jag ha tagit fram telefonen och knäppt några bilder både på maten och på mina vänner, men jag ska bättra mig - hoppas jag. Tidigare idag har jag kört barnbarn på Ikea. Lovisa skulle handla - Loke hade lite feber - och ville inte vara hemma varför mormor erbjöd sig att köra barnen på en bagagekärra så Loke inte behövde anstränga sig. Det fungerade och naturligtvis hittade jag några småsaker att köpa. Framförallt bunkrade jag vita Ikea-servietter som kommer väl till pass till vinterns förkylningstider. Vanliga pappersnäsdukar är ju små och ynkliga. Tacka vet jag Ikea-servietter att snyta sig i. Nu när jag har förberett mig - kanske jag slipper förkylning - vem vet.

Det är jätteroligt att få respons av så många vänner på Facebook. Min blogg som jag startade 1januari efter besök hos Monica har ju besökts av ca 10-15 personer per dag men på Facebook läser ju flera vad jag skriver. Idag hämtade jag Loke och Dante på skola/förskola och här hemma spelade vi kort och Dante pysslade med olika saker. På bilden håller han på att hitta fem fel på bilderna. Han är jätteduktig. Loke och jag spelade Kasino? som har en stora (ruter 10) och en lillan (spader 2). Jättebra övning på att räkna. Sen ville Dante baka "negerbollar" säger mormor, men tandtrollen skulle bli så glada så jag tyckte att vi skulle avstå. Dante har 6 hål i sina mjölktänder och har dragit ut en tand och håller på att laga resterande hål. Då ska vi inte hjälpa tandtrollen! En dag i veckan är det godisdag och därför bakar vi kanske imorgon eftersom det är fredagsmys hemma på Ekbacken. Annars har jag varit tävlingsledare på vår silvertävling men vårt lag fick stryk. Vi hade chansen men missade den. Bättre lycka nästa gång.   

Jag har skrivit i min blogg så gott som varje dag och nu har jag fått frågan om jag vill koppla den till Facebook. Lite fundersam var jag men nu har jag kopplat den så den är synlig för mina Facebookvänner. Bloggen är ju egentligen till för min egen skull. Jag skall varje dag skriva om något "positivt" för att minska risken att utvecklas till en grinig och sur gnällkärring. Och igår fanns verkligen skäl till glädje. Gustav klarade uppkörningen och har nu körkort. Jag mötte honom direkt efter uppkörningen (antingen för att trösta eller för att gratta). Skjutsade hem honom till Ekbacken så han kunde hämta sin bil och åka till skolan. Vilken frihet - när man bor på landet. På em spelade Bosse och jag golf i 9 hål. Solen sken och det kändes bra att kombinera hundpromenad och golf. Sen blev det bridge på kvällen. Spelade med Thomas och kom 5:a av 18 par. Godkänt. På husbilsfärden från Jönköping i helgen hörde jag på radion hur viktigt det var att koppla bilder till texter på sociala medier. Jag är ju inte så bra på att lägga in foton - men jag skall försöka bli bättre.

Det blev lite jäktigt häromdagen. Gustavs teoriprov skulle genomföras i Västerås. Men vi hann dit i tid och Gustav klarade provet. Sen årsmöte med middag. Skippade brödet men åt en normalportion. Igår på viktväktarna märktes det. Viktminskning 0,1 kilo. Men det var ju ju i alla fall minus. Handlade och lagade mat. Återigen tre rätter: Högrev i tryckkokaren (blev mört och gott), köttförsgryta (2,2 kilo köttfärs) och två fläskfiléer. Vilken tur att jag köpt en frysbox!!! Handlade på Lidl igår och dom hade en spansk vecka. Hittade bläckfisk som var jätte - jättegod så idag ska jag åka och köpa upp lagret. Sitter just nu och håller tummarna för Gustav som håller på och kör upp för sitt körkort. Om en halvtimme vet vi hur det gick. Igår flyttade min syster till ett särskilt boende för dementa. Nödvändigt men ändå sorgligt. Vilken förskräcklig sjukdom - alzheimer, som gör att personen försvinner trots att man är fysiskt närvarande. Hon har ju ännu inte fyllt 70 år. 

Då var det dags! Jag startade en bridgekurs för Aktiva seniorer på Eriksgatan. Kl 09.00 började vi. Jättetidigt för en morgontrött. Men jättekul att intresset var så stort. 14 personer kom första gången. Svårt att begränsa sig och informera lagom om vad bridge är för något och varför det är så roligt. Jag hoppas att jag lyckades så att alla kommer tillbaka nästa måndag. Direkt ned till Kryddgården där 50 redan "frälsta" personer väntade att få spela bridge i ca 4 timmar. Hem och lagade mat till maken och gick på en promenad med Ior. Vi var på väg till min syster som bor 400 meter bort, men blev så utskällda av grannens två stora hundar, så vi vände och gick hem. Jag får väl ringa till Marianne. Om en timme ska jag hämta Gustav som skall göra sitt teoriprov för körkort idag. Jag skall hjälpa honom med transport innan jag kl 19.00 skall gå på Inner Wheels årsmöte. 

Försökte att skriva rubriken Hemma igen men den rubriken har jag redan använt! Så nu blev det hemma. Efter en husbilsutflykt till Jönköping är vi i alla falla hemma igen. Allt gick bra! Jag mådde bra för att jag fick använda husbilen igen och Arne var jätteglad över utflykten. När vi satt i Jönköping tyckte han att vi skulle fortsätta till Spanien för vi var ju halvägs. Kanske inte riktigt men vi var ju på väg. Mässan var som vanligt tror jag eftersom jag aldrig varit där. Jag tycker alltid att det är någonting av kamelmarknad. Alla väntar sig att man skall besöka deras montrar. Men jag var inbjuden av SWift som inte hade haft en agentur i Sverige på 15 år och nu återkommit. Tack säger jag som haft en Swift i 13 år och haft svårt att få service och support. I Sverige finns fn 501 ekipage så det är inte så konstigt att vi känner oss speciellla när vi är på campingplatser. I Jönköping fanns 2700 ekipage inom området och nästan lika många utanför 2400 hade man informerat om. Vi stod på en kommunal gräsmatta som kostade 120 kronor. Arne insåg att han inte orkade gå med till mässan så han var i husvagnen tillsammans med Ior. Jag åkte gratisbuss till mässan och var där 2,5 timmar. Sen skulle jag ta bussen hem men då var det lunch så jag promenerade. Glad att jag hittade vägen hem. Sen åkte vi mot Enköping och var hemma efter 4,5 timme. En jättetrevlig utflykt tyckte både Arne och jag.

Huxflux kl 12.00 bestämde jag att vi skulle ta husbilen och åka till Jönköping på Husbilsmässa. Hade funderat länge och trodde att jag skulle behöva en rullstol till Arne. Han kunde minsann gå och ville gärna åka. Så sagt och gjort. Nu är vi här. Har just ätit och Arne säger att han njuter. Vi står på en tillfällig parkering med MASSOR av husbilar. Imorgon ska jag /vi ta oss till mässan. Vi får se hur det går.