För 4 år sedan var hela familjen på semester i Spanien. Barnbarnen fick 500 kronor i semesterpeng av mormor. Efter ett par dagar hade Gustav använt en del av pengarna till en present till mormor. En "ko-klocka". Han visste att mormor samlar på kossor. Det värmde i hjärtat och sedan dess har klockan haft stor betydelse i mitt liv. När den tickar hör jag inte tick-tack tick-tack utan min klocka signalerar här-nu, här-nu, till mig. Klockans visare är ganska svåra att se men det är ljudet som lugnar. Det verkar som ett mantra när jag ligger i sängen och har svårt att sova. Jag koncentrerar mina tankar på klockans tickande här/nu här/nu och det hjälper verkligen. Klockan har varit trasig en period men nu har jag fått fart på den igen som tur är. (och dessutom klarade jag av att ta kort och kopiera från telefonen till bloggen) Hurra för mig och jättestort tack till Gustav.

Nyss hemkommen från trevligt umgänge med mina kvinnliga bridgekompisar kan jag konstatera att mitt mörkerseende inte blir bättre med åren. Regn och svart vägbana gör att jag kört jättesakta över Hånningbyskogen. Rädd för älgar eller vildsvin, men jag klarade mig hem. Anette bjöd på mat som jag ska kopiera när jag ska ha matgäster. Ihopvikta tortillabröd med fantastisk god röra inuti. Flera olika såser till och en varierad sallad. Mums. Naturligtvis skulle jag ha tagit fram telefonen och knäppt några bilder både på maten och på mina vänner, men jag ska bättra mig - hoppas jag. Tidigare idag har jag kört barnbarn på Ikea. Lovisa skulle handla - Loke hade lite feber - och ville inte vara hemma varför mormor erbjöd sig att köra barnen på en bagagekärra så Loke inte behövde anstränga sig. Det fungerade och naturligtvis hittade jag några småsaker att köpa. Framförallt bunkrade jag vita Ikea-servietter som kommer väl till pass till vinterns förkylningstider. Vanliga pappersnäsdukar är ju små och ynkliga. Tacka vet jag Ikea-servietter att snyta sig i. Nu när jag har förberett mig - kanske jag slipper förkylning - vem vet.