Dom senaste dagarna har jag tänkt mycket på slarvighet. Har man det i generna eller är det uppfostran eller brist på uppfostran som gör att man blir slarvig. Själv är jag jätteslarvig och har varit det hela mitt liv. Häromdagen kom Bosse och berättade hur han borstat sina golfskor och smort in dom i höstas och nu tog han fram dom och smorde lädret på nytt. Mina stackars skor (väl ingångna 6 par) har nästan aldrig sett någon skokräm eller vax. Ibland tar jag en sån här fusksvamp när jag står på golfbanans parkering och drar bort det värsta dammet. Och nu till grillen!!! Vi har en gasolgrill sedan kanske 5 år. Tror ni att jag gör i ordning den på hösten. Nej det har aldrig hänt. På med överdraget och sen blir det vinter. Alltid lika plötsligt??? Idag lyfte jag på locket och ser framför mig någon timmes rostbekämpning. När jag spelade kort i går kväll slarvade jag så in i norden så nå´t liknande finns inte. Inte ens när man är nybörjare. För att inte tala om städningen i vårt hus. Nu har vi hjälp var 4:e vecka men däremellan behövs insatser. Eftersom Ior (hunden) och Busan (vår katt) går ut och in i vått och torrt så har vi också skor på oss inomhus - och tur är väl det för annars skulle vi alltid ha smutsiga strumpor. Men jag lider inte av lite skit i hörnen och där är min slarvighet till nytta. Jag bryr mig egentligen inte alls om att diskbänken är full av disk för så småningom tar jag ändå hand om den. Som tur är lider inte min man heller. Han är lika slarvig som jag är. (förutom med skor!!!!)