I natt när jag kom hem efter en trevlig bridgekväll hos Margurithe i Alsike kollade jag telefonen och fick upp nyheten om terrordåden i Paris. Kunde inte låta bli att kolla så det blev morgon innan jag somnade. SÅ svårt att förstå unga människor som dödar och dödar. Vilka oförklarliga hämndkänslor finns inom dom? Och hur kan man "omvända" dom till något gott. Vilka metoder eller det kanske inte finns några metoder som kan ge dom en annan världsbild. Dom är ju helt klart beredda att dö för sin sak. Det känns skönt att dottern är i London över weekenden och inte i Paris, men det hade ju lika gärna kunnat hända i England. Här uppe i Norden är vi kanske inte så intressanta, men man kan ju undra hur många terrorister som gömmer sig bland alla flyktingar som vi tar emot. Annars har jag inte skrivit i min blogg varje dag som jag lovat mig själv senaste nyårsafton. Syftet med bloggen skulle ju vara att förhindra att jag blev en sur och grinig kärring men jag börjar undra om den har någon verkan. Just nu ligger jag jättenära att beskriva mig själv med just dom termer som jag vill undvika. Om jag lyfter blicken och ser på min omvärld kan jag i alla fall se att jag har det oförskämt bra här hemma i Uppmyrby.