I natt när jag kom hem efter en trevlig bridgekväll hos Margurithe i Alsike kollade jag telefonen och fick upp nyheten om terrordåden i Paris. Kunde inte låta bli att kolla så det blev morgon innan jag somnade. SÅ svårt att förstå unga människor som dödar och dödar. Vilka oförklarliga hämndkänslor finns inom dom? Och hur kan man "omvända" dom till något gott. Vilka metoder eller det kanske inte finns några metoder som kan ge dom en annan världsbild. Dom är ju helt klart beredda att dö för sin sak. Det känns skönt att dottern är i London över weekenden och inte i Paris, men det hade ju lika gärna kunnat hända i England. Här uppe i Norden är vi kanske inte så intressanta, men man kan ju undra hur många terrorister som gömmer sig bland alla flyktingar som vi tar emot. Annars har jag inte skrivit i min blogg varje dag som jag lovat mig själv senaste nyårsafton. Syftet med bloggen skulle ju vara att förhindra att jag blev en sur och grinig kärring men jag börjar undra om den har någon verkan. Just nu ligger jag jättenära att beskriva mig själv med just dom termer som jag vill undvika. Om jag lyfter blicken och ser på min omvärld kan jag i alla fall se att jag har det oförskämt bra här hemma i Uppmyrby.

Tänk att ett nollresultat kan kännas som en seger. Igår var jag och vägde mig och jag vägde lika mycket som för tre veckor sedan. Trots det kändes det bra att vågen inte visade på plus. Jag hade lyckats få bort övervikten från förra veckan då jag struntade i att gå och väga mig. Jag ville inte ha mitt misslyckande dokumenterat. Innan viktväktarbesöket skulle jag lämna Corsan på verkstaden för att laga el-felet med blinkers och bromsljus. När jag kom till "vägskälet" in mot stan satte jag automatiskt på blinkerserna (vilken konstig böjning) och plötsligt hörde jag tick, tick och allting fungerade!!! Jag tror att bilen inte gillar reparatören så därför börjar den fungera. Det var ju likadant förra gången. Men det är ju bara att hoppas att felet inte kommer tillbaka. Igår hämtade jag Dante på dagis. Han hade en önskan om att "pyssla" så vi klippte och klistrade ett hus där det bodde häxor. Dessutom sminkade han morfar med svart i ansiktet. Följder från Halloween då Gustav och Dante blivit jättefina dödskallar, sminkade av mamma. Som tur var fick morfar bort färgen.

Ior är lite knäpp. Han går lös hemma och har massor av åkrar rungomkring som kan gå ut på och göra sina behov. Men neej--- För att han ska bajsa så måste vi åka till stan och gå på promenad där det luktar andra hundar. När vi stannar på ICA Maxis parkering tjuter han av glädje innan jag öppnar dörren och sen går han inte så många meter innan han sätter sig. Igår gick jag med honom i koppel här hemma på landet och David var också ute med honom, han han höll sig! I morse när jag åkte till Eriksgatan gick jag ut med honom i stan och han kämpade och försökte säkert tio gånger att bajsa, men nej det kom ingenting. Då undrade jag om det möjligen finns micro-lax för hundar. Jag försökte massera honom i baken och sen måste jag starta kursen. Ior låg på sin filt och efter kursens slut gick vi ut igen på promenad, och efter några försök så kunde han göra sig av med stora hårda klumpar. Tack för det! Nu måste jag bli ännu noggrannare att se till att han "gör ifrån sig" varje dag. Annars blev jag ingen klubbmästare i bridge. Thomas och jag kom fyra från slutet. Det var inte mycket som stämde. Vi avslutade med thaimat från Buntas. Verkligen gott och efter maten drog man en lott där jag vann en rödvinsflaska. Turligt  

Häromdagen köpte jag en varmrökt lax som vi just ätit tillsammans med Bosse. Jag hade en potatisgratäng som "är min egen" likadant som i reklamen. Men egentligen är det Peka som får lite extra kryddor och parmesanost ovanpå. Min portion fick bli liten eftersom det inte är dietmat direkt. Men hellre lite och gott än mycket och nyttigt. Åkte ut till Ekbacken och kramade om Loke och Dante och hade köpt med mig lite kaffebröd som dom som gillar. Hade tänkt färga håret idag men det blir inte alltid som man tänkt sig. Det får vänta till imorgon. Disigt, dimmigt men varmt för årstiden och det vädret gillar jag. Promenerade runt Ica Maxi - vanliga rundan- och kunde konstatera att det blev 3500 steg. Långt kvar till målet 6000 per dag. Jag var på ÖoB för att köpa Fars Dags present. Där har jag i många år köpt "AquaVera rakvatten (herrparfym) som Arne gillar MEN den hade utgått ur sortimentet så det fick bli Adidas istället. Vi hoppas att den också luktar gott. Imorgon skall jag spela DM-Mix i bridge tillsammans med Thomas. Vi hoppas att vi inte kommer sist.

Om jag har telefonen i fickan så talar den om hur många steg jag gått och hur länge jag promenerat. Jag har förstått att gränsen ligger på 6000 steg per dag. Går jag flera steg får jag "beröm". Vågen var snäll imorse och eftersom jag drog slutsatsen att det berodde på mina drygt 1100 steg häromdagen så bestämde jag mig för att gå skogsbilvägen till vändplanen. Ca en timmes promenad. När jag kom ut på gårdsplanen kom Bosse och han följde med mig på promenaden. Jättemysigt att ha sällskap och dessutom stöd om vildsvinen kom. (Det gjorde dom inte). Nu vet jag att den promenaden räcker för att få godkänt av telefonen. Bosse påpekade att mitt ena bakljus på Corsan inte lyste så vi hjälptes åt att byta lampa. Dock var lampan hel och det var något med kablarna. Efter vårt gemensamma arbete gick bilens säkringar när jag tryckte på bromsen!!! Vi fortsatte att testa men efter att sex säkringar brunnit gav vi upp. Det är tur att det finns verkstäder. Redan på onsdag kan Auto-Meck ta emot Corsan. Han trodde att det var en kabel som kom åt "jorden". Ibland är det bra att ha flera bilar. Nu blir det SAAB-åka ytterligare en tid, även om den tar drygt litern bensin per mil medan Corsan klarar sig på 0,6. Dessutom är Corsan SÅ mycket lättare att parkera.

För ett par veckor sedan när jag var i stan och handlade började den gula lampan på instrumentbrädan lysa och bilen började hosta och spotta. Åkte förbi verkstaden som inte hade tid förrän om två veckor. Jag kunde åka hem sa killen på verkstan. I måndagskväll hjälpte Bosse mig för att transportera bilen till verkstaden. Han bogserade mig och i backen ned till vägen startade min bil. Fortfarande gick motorn orent men Bosse åkte efter mig så det kändes tryggt. Efter ca tre kilometer slocknade den gula lampan och bilen gick helt OK!!! Jag lämnade den i alla fall för kontroll och igår berättade dom att det var en ventil i motorn som krånglat - kanske? Rekommendationen var att jag skulle hämta bilen som nu gick bra och komma igen om felet uppstod igen. Därför tog jag dagens promenad hemifrån till stan. Ior och jag gick i en timme och fyrtiofem minuter och telefonen berättade att jag satt "stegrekord" Jag hade gått 11 540 steg. Några kalorier måste väl ändå ha gått åt hoppas jag, även om jag inte hade någon rejäl fart under gympaskorna. Jag gick och lyssnade på min ljudbok. En man som hette Ove. Tyvärr hade jag stoppat proppar i öronen som hela tiden ville åka ur. Mina öron är små och det finns inga veck att stoppa krokarna i. Nästa promenad ska jag komma ihåg att ta ordentliga hörlurar. Boken är i alla fall mycket underhållande och nu är jag på kapitel 18 så jag tror att slutet närmar sig. 

Förra veckan var jag upptagen av barnbarnen så jag gick inte och vägde mig på tisdagen. Alltså var det dags idag!!! Igårkväll hade jag ont i magen (tarmarna) och var hungrig när jag kom hem från bridgen. Jag bredde en hård macka med bregott och ost (inte tunna skivor) och sen var det kört!!! Jag åt flera smörgåsar, drack öl, åt kanelbullar och tunisiska dadlar och innan jag gick isäng åt jag nougat. Jag kände mig som spelmissbrukare som tror att om dom spelar mer så vinner dom tillbaka förlusterna. Hur i all världen kan man tro att vågen ska vara snäll när man "svullar" så in i norden. Helt sanslöst egentligen. Men sticker man huvudet i sanden och stänger av hjärnan så kan sånt här hända. Det är därför jag alltid haft övervikt. MEN nu är det ju knäna!!! som behöver en viktmedveten ägare. Så vaknar jag idag och som vanligt ställer jag mig på vågen. Det finns inga ord!!!! Plötsligt hade jag ökat 1,5 kilo. Tankarna far fram och tillbaka. Ska jag gå och väga mig eller inte?  Hittills har jag inte haft plus framför min vikt någon gång sedan mars. Jag bestämmer mig - nej jag skall inte dokumentera mitt nederlag. På egen hand skall jag se till att vågen hos viktväkarna nästa vecka står på minus. Det behöver inte vara mycket - men den ska i alla fall stå på minus. Bestämt!!!!

Så var det då dags att återigen byta blad i almanackan. Jag har en fotoalmanacka som visar olika bilder på familjen. Oktober har ju varit en varm månad, men tyvärr har jag inte spelat någon golf. Det känns lite tungt. Banan i Enköping har stängt - men man kan ju besöka Orresta eller Ängsö som ligger ganska nära. Så ingen orsak att klaga. I helgen klippte jag håret på Arne. Om det är modernt med trappsteg i bakhuvudet så är han helt OK. Jag kan verkligen inte klippa hår. Jag tar hundsaxen och drar. Vissa delar blir nästan rakade och andra blir längre. Men Arne är glad och tacksam för att jag klipper honom. Bridgekurs i morse - lika kul som vanligt. Vi repeterar och lägger till nya saker och alla är positiva och glada. Sen spel på Kryddan. Margareta och jag kom 5:a av 23 par. Godkänt. Igårkväll startade Enköpingsserien på Eriksgatan och då spelade jag med Thomas i Miras lag som heter Tänkarna. Det förpliktar - det gäller att inte slarva bort några poäng. Vi fick oavgjort i matchen så då får vi vara nöjda.