Jag har skrivit i min blogg så gott som varje dag och nu har jag fått frågan om jag vill koppla den till Facebook. Lite fundersam var jag men nu har jag kopplat den så den är synlig för mina Facebookvänner. Bloggen är ju egentligen till för min egen skull. Jag skall varje dag skriva om något "positivt" för att minska risken att utvecklas till en grinig och sur gnällkärring. Och igår fanns verkligen skäl till glädje. Gustav klarade uppkörningen och har nu körkort. Jag mötte honom direkt efter uppkörningen (antingen för att trösta eller för att gratta). Skjutsade hem honom till Ekbacken så han kunde hämta sin bil och åka till skolan. Vilken frihet - när man bor på landet. På em spelade Bosse och jag golf i 9 hål. Solen sken och det kändes bra att kombinera hundpromenad och golf. Sen blev det bridge på kvällen. Spelade med Thomas och kom 5:a av 18 par. Godkänt. På husbilsfärden från Jönköping i helgen hörde jag på radion hur viktigt det var att koppla bilder till texter på sociala medier. Jag är ju inte så bra på att lägga in foton - men jag skall försöka bli bättre.

Det blev lite jäktigt häromdagen. Gustavs teoriprov skulle genomföras i Västerås. Men vi hann dit i tid och Gustav klarade provet. Sen årsmöte med middag. Skippade brödet men åt en normalportion. Igår på viktväktarna märktes det. Viktminskning 0,1 kilo. Men det var ju ju i alla fall minus. Handlade och lagade mat. Återigen tre rätter: Högrev i tryckkokaren (blev mört och gott), köttförsgryta (2,2 kilo köttfärs) och två fläskfiléer. Vilken tur att jag köpt en frysbox!!! Handlade på Lidl igår och dom hade en spansk vecka. Hittade bläckfisk som var jätte - jättegod så idag ska jag åka och köpa upp lagret. Sitter just nu och håller tummarna för Gustav som håller på och kör upp för sitt körkort. Om en halvtimme vet vi hur det gick. Igår flyttade min syster till ett särskilt boende för dementa. Nödvändigt men ändå sorgligt. Vilken förskräcklig sjukdom - alzheimer, som gör att personen försvinner trots att man är fysiskt närvarande. Hon har ju ännu inte fyllt 70 år. 

Då var det dags! Jag startade en bridgekurs för Aktiva seniorer på Eriksgatan. Kl 09.00 började vi. Jättetidigt för en morgontrött. Men jättekul att intresset var så stort. 14 personer kom första gången. Svårt att begränsa sig och informera lagom om vad bridge är för något och varför det är så roligt. Jag hoppas att jag lyckades så att alla kommer tillbaka nästa måndag. Direkt ned till Kryddgården där 50 redan "frälsta" personer väntade att få spela bridge i ca 4 timmar. Hem och lagade mat till maken och gick på en promenad med Ior. Vi var på väg till min syster som bor 400 meter bort, men blev så utskällda av grannens två stora hundar, så vi vände och gick hem. Jag får väl ringa till Marianne. Om en timme ska jag hämta Gustav som skall göra sitt teoriprov för körkort idag. Jag skall hjälpa honom med transport innan jag kl 19.00 skall gå på Inner Wheels årsmöte. 

Försökte att skriva rubriken Hemma igen men den rubriken har jag redan använt! Så nu blev det hemma. Efter en husbilsutflykt till Jönköping är vi i alla falla hemma igen. Allt gick bra! Jag mådde bra för att jag fick använda husbilen igen och Arne var jätteglad över utflykten. När vi satt i Jönköping tyckte han att vi skulle fortsätta till Spanien för vi var ju halvägs. Kanske inte riktigt men vi var ju på väg. Mässan var som vanligt tror jag eftersom jag aldrig varit där. Jag tycker alltid att det är någonting av kamelmarknad. Alla väntar sig att man skall besöka deras montrar. Men jag var inbjuden av SWift som inte hade haft en agentur i Sverige på 15 år och nu återkommit. Tack säger jag som haft en Swift i 13 år och haft svårt att få service och support. I Sverige finns fn 501 ekipage så det är inte så konstigt att vi känner oss speciellla när vi är på campingplatser. I Jönköping fanns 2700 ekipage inom området och nästan lika många utanför 2400 hade man informerat om. Vi stod på en kommunal gräsmatta som kostade 120 kronor. Arne insåg att han inte orkade gå med till mässan så han var i husvagnen tillsammans med Ior. Jag åkte gratisbuss till mässan och var där 2,5 timmar. Sen skulle jag ta bussen hem men då var det lunch så jag promenerade. Glad att jag hittade vägen hem. Sen åkte vi mot Enköping och var hemma efter 4,5 timme. En jättetrevlig utflykt tyckte både Arne och jag.

Huxflux kl 12.00 bestämde jag att vi skulle ta husbilen och åka till Jönköping på Husbilsmässa. Hade funderat länge och trodde att jag skulle behöva en rullstol till Arne. Han kunde minsann gå och ville gärna åka. Så sagt och gjort. Nu är vi här. Har just ätit och Arne säger att han njuter. Vi står på en tillfällig parkering med MASSOR av husbilar. Imorgon ska jag /vi ta oss till mässan. Vi får se hur det går. 

Efter att ha druckit en liter cocacola light var jag superpigg när jag skulle sova. Hade en pocketbok som jag började läsa och släckte lampan, 23.30 men jättepigg så jag tog fram boken igen. En timmes läsning och sen tänkte jag att jag måste sova men nej. Jag tittade på klockan 03.34 senaste gången. Men himmel vad jag hann tänka och planera. Först tänkte jag på boken jag läste. Absolut inte godkänd av kultureliten. Sen tänkte jag bakåt i tiden. I 25-årsåldern gjorde jag personlig revolt mot kultursnobbar (som jag upplevde det). Det måste vara kvalitet på litteratur, teater och film annars var det ingenting värt. Jag upplevde ett förtryck mot de personer som inte höll måttet. Som läste veckotidningar och "skräplitteratur". Arnes och mitt första gräl handlade om det. Jag tyckte att han nedvärderade personer som inte läste tex nobelpristagare eller över huvud taget inte visste vilka dom var. En av dom första presenterna jag fick av honom var Per Anders Fogelströms Stockholmsserie. Nu ligger jag 35 år senare och funderar. Ska jag skämmas för att jag gärna läser feel-good böcker. Försvar: Jag tycker inte att jag är historielös men efter att ha fått information genom olika dokumentärer vill jag inte läsa om eländet igen. Genom mina kulturella vänner och bekanta kan jag förstå att dom gärna läser berättelser från förr som visar hur besvärligt människors situation var. Jag undrar varför: Vad händer inuti kroppen när man tar del av tidigare svårigheter? Förstår vi då hur bra vi har det idag eller? Efter nattens tankar konstaterar jag att jag gärna läser reslationsromaner eller andra emotionella beskrivningar som kan hjälpa mig att leva mitt liv här och nu.

Satte in två stora ytterfileér i ugnen och sen åkte Ior och jag till stan. Arne fick ett tidur i handen och skulle stänga av ugnen efter 40 minuter. Ljudet på tiduret var så lågt att han inte hörde när det var klart utan efter en och en halv timme kom jag hem och då hade han just stängt av ugnen. Köttet hade en innertemperatur på 100.7 grader, men det fantastiska är att när vi nu har ätit av fileén är den saftig och jättegod. Det gjorde ingenting att den stått länge i ugnen. Den låg nere i en stekgryta med massor av purjolök ovanpå. Varje dag lär man sig något nytt. För första gången i mitt liv har jag lämnat ett par byxor till skräddaren för uppläggning. Jag köpte "dyra" lila byxor i golfshopen och hade inte någon lila tråd. Så istället för att köpa tråd fick skräddaren sy upp dom. Kostnad 100 kronor. Tråden skulle nästan ha kostat lika mycket. Idag känns humöret bättre. Visserligen tänkte jag spela golf men det gick inte för banan var upptagen hela dan. Men igår kväll spelade jag bridge med Thomas och vi kom 2:a av 17 par. Jag kanske inte är så dålig i alla fall.

Det är ju ganska många år sedan almanackan ändrades och att Anita fick en namnsdag och ändå kommer jag aldrig ihåg när den infaller. Men andra gör det så jag har blivit gratulerad idag. Annars är det Viktoria som gäller!! Mormor, mamma, jag och min dotter heter alla Viktoria och då har vi namnsdag 12 mars. Det är en viktig dag som jag gärna firar. Solen skiner och fram på förmiddagen känns det som sommar. Lita kallt på morgnarna. Kappa över nattlinnet när jag hämtar tidningen behövs. Jag tror jag vaknade ILSKEN idag. Jag har sovit som en stock och har inga besvärligheter framför mig men ändå bubblar det av dåligt humör inom mig. När vi fick bredband grävde dom upp vår asfalt på uppfarten och nu var det en grop där. Jag skyfflade grus på skottkärran (nästan inget luft i däcket) och fyllde upp gropen. Sen tog jag husbilen och åkte och fick nya däck baktill. Under tiden gick jag på långpromenad med Ior. Kändes lite bättre. Hem och lagade lunch till Arne. Själv åt jag en burk kalla kikärter. Inte blir man gladare av så´n mat. Jag skryter ju med att jag bara äter sådant jag tycker är gott, eftersom jag äter små mängder. Jag kan inte förklara valet av kalla kikärter. Vill jag känna mig som en martyr kanske? Strunt samma - nu ska jag röja i vårt "förskräckliga" garage och åka till återbruket. Det kommer att kännas bra - tror jag.