Jag äger trädgårdsmöbler som stått på framsidan av huset i många år. För ca en månad sedan påpekade David att vi kanske skulle åka med dom till Återbruket och slänga dom. Sedan i våras har en stol legat ned på marken. Hela möbeln är fylld av mossa och oandvändbar. Efter påpekandet såg jag eländet. Men det är fantastiskt att trots att det är det första man ser när man kör upp för vår väg har jag inte tidigare märkt att dom ligger där. Egentligen är det ju positivt för mig. Det jag inte ser - lider jag inte av. Idag har jag släpat bort dom en bit så dom inte ligger i blickfånget. Så småningom kommer dom nog till "soptippen". Annars känner jag mig väldigt flitig. Tidigare köpte jag baklyktor till husbilen och eftersom skruvhålen har sett sina bästa dagar försökte Bosse hjälpa mig med lim och plugg. När jag besiktigade husbilen lyste dimljuslampan på panelen och gick inte att släcka. Inga problem för besiktningen men jag köpte nya lyktor (dom första hade en kontakt baktill och dom nyinköpta har två kontakter) Med vissa svårigheter fick jag bort skruvarna och har nu bytt båda ljusen baktill. OCH allting fungerar. Samtidigt tömde jag husbilen på vatten och hällde i rödsprit i alla vattenlås inför vintern. Vattentanken förundrar mig lika mycket varje höst. Avtappingskranen sitter så högt att det blir en dm vatten kvar på botten. Först tar jag en plastslev och tömmer så mycket jag kan och sedan ca 4 rentvättade påslakan som suger upp det sista vattnet. Varje år funderar jag på att köpa en hävert men än så länge har det inte kommit längre än till en fundering. Jag tycker i alla fall att konstruktionen är kass. Nu ska jag tända en brasa i kaminen och njuta av lukten och titta på lågorna som har en lugnande inverkan på själen.