Åkte förbi min gamla realskola i Kyrkbacken och såg att den var täckt med blå plast för att renoveras. Vilken nostalgi! 1952 när jag var en 10-årig "bonnunge" skulle jag plötsligt börja i stan i realskolan. Rädd och ängslig med en röd stickad mössa med en rund tofs som hängde ned på ryggen träffade jag mina kommande klasskamrater. Först av allt åkte så klart mössan av! På min första "provräkning" fick jag inget rätt! och ändå tyckte jag om matematik. Vi hade realskolans rektor som lärare och han "såg" mig. Varje fredagsmorgon startade vi med morgonbön och rektorn gav mig uppdraget att läsa Fader Vår högt för klassen. När vi hade gymnastik för en mycket sträng lärare tog han hand om mig när vi skulle åka skridskor. Jag hade ju aldrig åkt skridskor tidigare och hade pjäxor och skridskorna fastsatta på pjäxorna. "Spiskrokar" kallades dom. Läraren åkte bakom mig och höll mig under armarna så jag skulle kunna stå på benen. Tänk om dom vuxna inte hade tagit hand om mig. Vad skulle då hänt med min självkänsla och mitt självförtroende. Det fanns fantastiska lärare även för 63 år sedan. Vilken tur!!!