Nu har det gått 2 år och 8 månader sedan jag övergav bloggandet. Vart har alla dessa dagar tagit vägen? Jag använde min blogg till att se det positiva i alla dagar och jag skulle försöka begränsa "gnällandet", Gick ganska bra mellan jan 2015 till jan 2016 men min sorg över min syster som tagits in på institution 68 år gammal med alzheimer fick mig att sluta skriva.  Verkligheten ser kanske inte så mycket ljusare ut nu efter 3 år men jag känner behov av att försöka ta upp tråden att fokusera på guldkornen i vardagen. Det som hänt är att jag just nu lever särbo eftersom min make sedan sex månader bor på ett äldreboende. Hans demens försämrades. Han har varit sjuk ca 7 år och de senaste åren har jag vårdat honom hemma. Han är alltid positiv, tacksam och förnöjd över sin situation. Nu tycker han att han bor på hotell och tycker att servicen fungerar utmärkt. Jag försöker hitta mina egna ben att stå på - men nog känns det sorgligt och ensamt. Tack och lov har jag min hund Ior och så delar jag hus med min 47-åriga son som kan hjälpa mig med saker jag inte orkar. Nu ska jag åka och spela em-bridge. Det är en fantastisk hobby som håller igång hjärnan.