Senaste inläggen

Av Anita Ahlström - 28 september 2018 16:58

Nu känns det att hösten har kommit. 5 grader varmt på morgonen och blåst och regn. Vaknar av att Lovisa som vanligt ringer när hon kommit fram till jobbet i Uppsala. Pratar medan hon går från parkeringsplatsen till kontoret. Somnade sent kl 02.30 efter att ha lyssnat på Vaken och deras "nattjakt de luxe", så när jag pratat med Lovisa somnade jag om och gick upp och drack kaffe kl. 09.30 Saknar någon att prata med till morgonkaffet men läser EP och löser kryss. Igår kväll tittade jag på TV (som vanligt) och såg Bytt är Bytt med två personer från Enköping som tävlade. När Renee Nyberg avtackade en av utställarna la hon till på slutet "och snygg är du också". Jag hajade till - om en manlig programledare hade uttryckt sig så hade han fått kritik men när en kvinna tycker till om en mans utseende är det inte lika kontroversiellt. ...................... Avbrott till 29 september eftersom jag upptäckte att jag hade bråttom till Håkans tävling som är en bridgecup. Först åt vi tillsammans och sen spelades 3 omgångar med olika partners. En trevlig form och ännu trevligare blev det eftersom jag vann en vinflaska i första omgången. Hem efter elva. Tittade på film till 01.30 innan jag gick till sängs. Vaknade ca 9 och bestämde mig för att baka kanelbullar till Lokes födelsedag imorgon. Torrjästen var bäst före nov 2015 så det var på tiden att jag kom igång med bullbak. (OBS jästen fungerade utmärkt) och det blev 70 småbullar. Sen besökte jag Arne som hade tappat fjärrkontrollen till TV:n i golvet. Helt trasig. Åkte till Elgiganten och köpte en ny som jag levererade och såg att den fungerade. Arne glad att jag kom men berättade samtidigt att jag hade sovit tillsammans med honom på natten. Skönt att hans hjärna levererar positiva saker även om dom inte stämmer med verkligheten. Han säger varje gång när jag kommer att han har det så bra och att han får så bra hjälp. Skönt för mig att veta. David har varit ute med båten tillsammans med Ulrika och Jesper på sommarens sista färd innan båtupptagning.

Av Anita Ahlström - 27 september 2018 11:19

Nu har det gått 2 år och 8 månader sedan jag övergav bloggandet. Vart har alla dessa dagar tagit vägen? Jag använde min blogg till att se det positiva i alla dagar och jag skulle försöka begränsa "gnällandet", Gick ganska bra mellan jan 2015 till jan 2016 men min sorg över min syster som tagits in på institution 68 år gammal med alzheimer fick mig att sluta skriva.  Verkligheten ser kanske inte så mycket ljusare ut nu efter 3 år men jag känner behov av att försöka ta upp tråden att fokusera på guldkornen i vardagen. Det som hänt är att jag just nu lever särbo eftersom min make sedan sex månader bor på ett äldreboende. Hans demens försämrades. Han har varit sjuk ca 7 år och de senaste åren har jag vårdat honom hemma. Han är alltid positiv, tacksam och förnöjd över sin situation. Nu tycker han att han bor på hotell och tycker att servicen fungerar utmärkt. Jag försöker hitta mina egna ben att stå på - men nog känns det sorgligt och ensamt. Tack och lov har jag min hund Ior och så delar jag hus med min 47-åriga son som kan hjälpa mig med saker jag inte orkar. Nu ska jag åka och spela em-bridge. Det är en fantastisk hobby som håller igång hjärnan.

Av Anita Ahlström - 9 januari 2016 17:44

Som tur är har jag släppt tanken på att min blogg alltid skall vara positiv. Nu skriver jag ur hjärtat - och det blir inte alltid positivt. Idag har jag varit och besökt min syster som snart fyller 70 år. Hon har alzheimer och bor sedan september på ett äldreboende. Hon känner igen mig när jag kommer och kramar om sin storasyster. Hon leker med sina gosedjur och har hittills varit på gott humör och svarar alltid att allting är bra. Ibland har hon förklarat hur förbannad hon är på personalen men kan inte tydliggöra vad ilskan består av. Däremot har jag sett hennes underarmar som haft blåmärken och tidigt kom en ung tjej ur personalen och berättade hur dom fått hålla fast min syster med våld för att kunna få av henne kläderna på kvällen för att gå isäng. Hon beskrev det som att min syster var panikslagen och skräcken lyste i ögonen på henne medan personal höll henne med våld. Personalen har också senare berättat för min svåger att dom hade måst vara 4 personer för att orka hålla henne. Som tidigare ansvarig för äldreomsorgen i kommunen kan jag inte annat än kritisera tillvägagångssättet. Det kan aldrig vara god omvårdnad att våldföra sig på en dement kvinna. MEN nu har dom löst problemet!!!! Idag mötte jag en zoombie. Hon hade åldrats 10 år på en vecka. Två nya tabletter som doktorn på omvårdnadsboendet hade ordinerat gjorde att hon var mer "hanterbar" för personalen. Men var har min dementa syster tagit vägen???

Av Anita Ahlström - 6 januari 2016 19:20

Jag tog mina vinstpengar och gick till M-huset på realisation. Har bestämt att hädanefter alltid köpa storlek M och det gjorde jag. Ett par byxor som var alldeles för små så idag gick jag tillbaka och bytte dom mot en tröja. Det är minus 15 grader och det känns inte särksilt intressant att klä av sig alla lager för att gå in i en provhytt. Hoppas tröjan passar bättre än byxorna! Just när jag börjat skriva bloggen slocknade ljuset i halva huset IGEN. Igår var IVT här och kollade värmepumpen. Någonting är fel så därför har elkasetten slagit till och då blir det överbelastning på nätet när jag som ikväll satt på en tvättmaskin. På med kläder och utrustad med ficklampa - och ut till elstolpen. Såg vilken propp som lösts ut så det var lätt att byta den. Glad att jag klarade av problemet. Innan strömavbrottet tittade Arne och jag på bilder från 2009 då vi var i Spanien några vintermånader. Allt för att friska upp minnet om vilka personer vi umgicks med. Själv läser jag om min bok "En resa i Mindfulness". En bok som lovar att man blir fri från stress och oro genom att leva i nuet. Bra övningar och beskrivningar hur man på ett korrekt sätt kan skilja mellan verkliga faror och inbillade sådana. Det är sannerligen en bok för mig. En bok som påpekar att man bör vara rädd bara då man verkligen behöver det.

Av Anita Ahlström - 4 januari 2016 23:01

Minus 8 grader! Gick på promenad med Ior runt Ica Maxi och näsan läcker!!! Jag tyckte att jag klätt mig för vinterväder men jag blir himla nedkyld ändå. Gick till viktväktarna och efter 4 veckors frånvaro hade jag ökat 0,5 kilo. OK tycker jag efter jul och nyårshelger. Igår spelade 10 personer bridge hemma hos oss och det var en jättetrevlig kväll. (Trots att elen slutade fungera) Dessutom vann jag turneringen och fick 150 kronor som pris. Jag skall använda pengarna till något speciellt så att jag minns min vinst från 4 januari 2016. Ikväll skulle jag varit tävlingsledare på EBS men Thomas tog över mitt ansvar. Tack för det. Själv ömkar jag mig själv och ligger under en filt i sovrummet. Lyssnade just på nyheterna om äldres depressioner och förstår att det är där jag befinner mig just nu. Tyvärr konstaterade forskarna just att tabletter inte hjälper på äldres depressioner. Så det blir väl att vänta på våren och se om väderleken stärker humöret.

 Värmepannan fungerar fortfarande inte. Imorgon kanske någon kommer och reparerar.

Av Anita Ahlström - 2 januari 2016 18:33

I Dagens Nyheter häromdagen fanns en artikel av Paula Tilli som skrivit en bok om att vara vuxen med asbergers syndrom. Jag som är bra på att ställa egna diagnoser har klart för mig att David har tendenser som i mycket liknar asberger. För närvarande diskuteras ju om det är en diagnos men i artikeln understryks i stället att vi alla borde vara mer toleranta mot människor som avviker och försöka förstå olika individuella särdrag. Paula beskriver vardagens problem som hon upplever. Oväntade saker blir väldigt besväriga även om dom är enkla. Hon klarar av åtta olika språk men kan inte städa och tvätta. "Att umgås med andra människor äv lika roligt som att äta jordgubbsglass. Jag tycker om jordgubbsglass men mår inte dåligt om jag inte får äta det på länge- På samma sätt kan jag ha riktigt roligt med andra människor, men å andra sidan har jag också roligt när jag är ensam." Vilket fantastiskt sätt att beskriva sitt annorlunda sätt att se om sin omgivning.

  Jag blev väldigt engagerad av arikeln och försökte berätta för min man. Svaret blev goddag yxskaft.

Av Anita Ahlström - 1 januari 2016 12:39

Nu har det gått ett helt år sedan jag startade min blogg på nyårsdagen 2015. 282 inlägg - inte dåligt. Målsättningen var att jag varje dag skulle fokusera på något positivt och på så sätt undvika att bli en sur och negativ kärring. Det fungerade nästan hela året - men LIVET SUGER och den senaste månaden har jag inte haft lust att blogga. Nu är jag i valet och kvalet om jag skall ändra namn på min blogg till Gnällspiken! Jag är fortfarande en gumma men har inte så mycket krut i kroppen. Efter nattens funderingar fattade jag ett beslut - jag skall skriva en egen "gnälldagbok" som är personlig. Det känns som om jag måste få "gnälla av mig" någonstans för att även fortsättningsvis kunna se ljuspunkter och känna glädje.Jag kommer också att kommentera dagens VÄRSTA i min blogg för att få balans mellan plus och minus. Nyårsaftonen var Bosse, Arne och jag hos Gunilla och Curt. Vi lagade en fantastisk god mat, asiatisk räksallad, lammrostbiff på potatisbädd med gröna bönor och rökt sidfläsk. Till efterrätt chokladpudding med hallon och körsbär. Skönt med goda vänner som jag känt sedan barnsben. Tillvaron blir enklare då. Ior var med och fick träffa Prassel som var Ellens stora katt. Skönt att jag körde bil och vaknade utan biverkningar av alkohol. 

  Värmepumpen har larmat att något är fel??? Läst bruksanvisning och fyllt på vatten. Kallt inne så jag har tagit in gasolkaminen. Vi får se om det fixar sig.

Av Anita Ahlström - 6 december 2015 15:44

Under hela 2015 har jag (så gott som) varje dag känt lust och glädje att skriva något positivt i min blogg. Plötsligt känns det jobbigt och tungt och jag vet inte vad jag ska skriva om. Det är ju inte så positivt att ha mina egna krav som tyngd på mina axlar så nu tror jag att jag ska ligga lite lågt - tills lusten kommer tillbaka. Man kan väl ha en "veckoblogg" i stället för en daglig skröna. All min ork och kraft måste användas till att få vardagen att flyta. Jag försöker promenera en timme om dagen - men idag har det bara blivit 45 minuter. Så känns livet just nu! Jag borde och borde men lyckas inte klara av mina egna uppsatta mål. Och hela tiden handlar det om småsaker som egentligen är oviktiga. Jag känner mig tacksam över att vakna på morgonen och kunna gå upp med det mesta av kroppen i behåll. Och någon gång i framtiden kommer jag kanske också att nå mitt viktmål. Jag har ju inte bråttom och mina knän gör inte ont längre. Så vad har jag att klaga på egentligen????? Ingenting!!!!!

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3 4
5 6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards